Näringsförbud innebär bl.a. att man inte får driva näringsverksamhet, vara firmatecknare eller i annan egenskap ställföreträdare för en juridisk person som driver näringsverksamhet. Det regleras i lagen (1986:436) om näringsförbud.
En person som fått näringsförbud får inte sitta i ledningen för en näringsverksamhet eller inneha röstmajoriteten i ett aktiebolag. Man får inte vara anställd eller ta emot återkommande uppdrag i den verksamhet där man åsidosatt sina skyldigheter eller, om verksamheten bedrivs av en närstående, i den verksamheten.
Näringsförbud meddelas den som i egenskap av enskild näringsidkare grovt åsidosätter sina skyldigheter och därvid gör sig skyldig till brottslighet som inte är ringa. Näringsförbud kan också meddelas den som i sådan egenskap grovt åsidosätter vad som ålegat honom i näringsverksamhet och därvid i avsevärd omfattning underlåter att betala skatter, tullar eller avgifter. Den som försatts i konkurs och då var enskild näringsidkare kan också meddelas näringsförbud om han förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt grovt har åsidosatt vad som har ålegat honom i näringsverksamhet.
Vid prövningen beaktar man särskilt om åsidosättandet varit systematiskt, syftat till betydande vinning, medfört eller varit ägnat att medföra betydande skada eller om näringsidkaren tidigare dömts för brott i näringsverksamhet.
Om brottet innebär att det lägsta föreskrivna straffet är fängelse i sex månader – såsom vid exempelvis grovt skattebrott – brukar domstolarna meddela näringsförbud. Näringsförbud får meddelas för en tid mellan tre och tio år.
Talan om näringsförbud prövas av allmän domstol på talan av åklagare eller i vissa fall efter ansökan av kronofogdemyndigheten. Domstolen har möjlighet att i de fall det är uppenbart att en person bör få näringsförbud förordna om tillfälligt förbud i avvaktan på att saken slutligen blivit prövad.