Brotten upptäcks
Ekonomisk brottslighet omfattar främst skattebrott, konkursrelaterade brott, insiderbrott, omfattande förmögenhetsbrott inom näringsverksamhet och EU-bedrägerier. Brotten upptäcks och anmäls i första hand vid Skatteverkets revisioner och konkursförvaltares granskning av företagskonkurser. Därtill anmäler Finansinspektionen, Tullverket, revisorer, myndigheter som administrerar utbetalning av EU-bidrag och allmänheten misstankar om ekonomisk brottslighet. EBM bedriver också underrättelseverksamhet i syfte att både förebygga och upptäcka brott.
Anmälan, förundersökning, åtal
När en anmälan kommer in till Ekobrottsmyndigheten beslutar åklagare om förundersökning ska inledas eller inte. Förundersökning ska inledas om det finns anledning att anta att ett brott som faller under allmänt åtal har förövats. Förundersökningen syftar till att utreda vem som skäligen kan misstänkas för brottet och till att få fram tillräckligt underlag för åklagarens bedömning av om åtal ska väckas.
Förundersökningen genomförs av ett utredningsteam bestående av poliser, ekorevisorer och ekoadministratörer under ledning av en åklagare. Teamet håller förhör med misstänkta personer och vittnen, inhämtar in skriftlig dokumentation samt genomför vid behov husrannsakningar och frihetsberövanden. Tanken med EBM är att förundersökning och processföring ska bli effektivare genom att olika yrkeskategorier samlokaliseras och arbetar nära tillsammans. I traditionell brottsbekämpning arbetar poliser och åklagare vid skilda myndigheter.
Förundersökningen dokumenteras i ett protokoll som utgör underlag för åklagarens beslut i åtalsfrågan och förberedelser för rättegången. När åklagaren beslutar om åtal, lämnar han in en stämningsansökan till tingsrätten. Efter huvudförhandling i tingsrätten meddelas dom. Om någon part vill överklaga domen, ska detta göras inom tre veckor från domens datum.
Alla anmälningar leder inte till åtal
Det kan finnas en rad förklaringar till att en anmäld person inte åtalas. Vid ekonomisk brottslighet kan det vara särskilt svårt att styrka om lagens krav på uppsåt eller oaktsamhet är uppfyllt. Ibland finns det skäl att inte inleda en förundersökning eller att lägga ned en förundersökning, trots att bevisläget är sådant att det i och för sig vore möjligt att driva utredningen vidare till ett åtalsbeslut. Detta kan inträffa då den misstänkte också begått annat brott och det utöver påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet.