Ekobrottsligheten har under senare år utvecklats mot en alltmer avancerad och svårutredd kriminalitet som riktar sig såväl mot stat, kommun och företag, som enskilda personer.
På senare tid har ekobrottsligheten dessutom hittat nya vägar och former. För en lyckosam bekämpning krävs speciella resurser, erfarenheter och kunnande samt ett ökat samarbete mellan organisationer och myndigheter, liksom ett ökat internationellt samarbete. Förändringar i samhället, till exempel medlemskapet i EU- och den explosionsartade IT-utvecklingen, ställer också ökade krav på kompetens och samarbete för att ekobrottsligheten skall kunna bemästras.
Ekobrottsmyndighetens (EBM) operativa arbete omfattar utredningar av brott som begås i samband med konkurser (s.k. borgenärsbrott), skattebrott och brott mot insiderstrafflagen samt bedrägerier som rör EU:s finansiella intressen. EBM handlägger också andra mål där det ställs särskilda krav på kunskaper om finansiella förhållanden, näringslivsförhållanden, skatterätt eller liknande.
Annan brottslighet som kan falla inom begreppet ekonomisk brottslighet, såsom trolöshet mot huvudman, penninghäleri och mutbrott, omfattas inte av EBM:s primära målområde. Sådana och andra ärenden kan dock övertas av EBM efter framställan från annan åklagarmyndighet. Detta sker främst i ärenden som rör kvalificerad ekonomisk brottslighet, har nationell utbredning, internationell anknytning eller är av principiell natur eller av stor omfattning.