Samhällets sårbarheter

Genom att köpa redan existerande bolag via bolagsförmedlare kan kriminella dessutom snabbt få tillgång till en stor mängd företag. På så sätt undviker de även vissa av de kontroller som görs när ett nytt bolag till exempel vill öppna ett bankkonto eller ansöker om att registreras för skatt.

Samtidigt utförs viktig verksamhet, som bland annat ska förhindra ekonomisk brottslighet, av privata aktörer. Det kan vara revisorer, redovisningskonsulter och lönekonsulter. När denna verksamhet utförs bristfälligt, eller till och med samarbetar med kriminella, möjliggörs brott. För att bidra till att förhindra detta skulle det därför behövas en ordning för auktorisering och tillsyn av fler yrkesgrupper.

För att försvåra för kriminella att använda företag som brottsverktyg behöver också balansen mellan service och kontroll i samband med till exempel nyregistrering av företag, förändringar i ett företags företrädarkrets och kreditgivning dimensioneras så att det finns tillräckliga förutsättningar att motverka ekonomisk brottslighet. Myndigheter behöver också dela uppgifter och i högre grad ta ett gemensamt ansvar för att de register som är aktuella bland annat vid företagsregistreringar blir så korrekta som möjligt.

Andra åtgärder handlar om att förenkla processen för att avveckla ett bolag och se över reglerna för bolagsförmedling. Det finns också behov av att se över och stärka de regelverk och institutioner som på olika sätt motverkar penningtvätt. Likaså behöver kunskapen om och möjligheterna att upptäcka och agera mot penningtvätt via företagskonton öka.

En svårighet i sammanhanget är att det finns tekniska och juridiska hinder för att dela information. Vissa associationsformer, som till exempel handelsbolag, kommanditbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser, har också ett regelverk som försvårar insyn i verksamheten och kring vem som företräder den.

Samtidigt är tilliten stor till att uppgifterna som finns i myndigheters register är korrekta. Om registren innehåller felaktigheter ger kontrollerna inte effekt, och beslut kring till exempel tillstånd eller vem man gör affärer med riskerar att bli fel.

För att stärka offentliga och privata aktörers brottsförebyggande kontroller av bolag och företrädare krävs både rättsliga och tekniska möjligheter till informationsdelning. Det måste bli enklare att göra dessa kontroller. En lösning skulle vara en samlad integritets- och kvalitetssäkrad informationspunkt, som bland annat tillgängliggör beslut från myndigheterna och domar från domstolarna. Det behöver också fortsatt ske en anpassning av myndigheternas registerlagstiftningar för att möjliggöra nödvändig personuppgiftshantering i brottsförebyggande syfte.

Det finns också behov av att utreda om onoterade bolag ska ha digitala aktieböcker och hur dessa ska hållas samlade och tillgängliga på ett integritetssäkert sätt. En annan åtgärd att överväga är om också handels- och kommanditbolag ska vara skyldiga att rapportera årsredovisning och ägarförhållanden till Bolagsverket. Även transparensen av och kontrollen av stiftelser och föreningar som bedriver näringsverksamhet och tar emot offentliga medel behöver öka.

I dag går det att starta och bedriva företag helt digitalt och kontrollerna av vem som faktiskt använder en e-legitimation eller agerar i ett bolags namn är svaga. Ytterligare en sårbarhet är att bolag och identiteter kan utnyttjas på distans från andra länder, vilket gör det ännu svårare att utreda och lagföra brott.

För att motverka detta behöver både offentliga och privata aktörer arbeta mer systematiskt med att förhindra att identiteter missbrukas. Det finns behov av en övergripande översyn av lagstiftningen, ökad kunskap om missbruket och skärpta kontroller, såväl i offentlig som privat verksamhet, för digital och fysisk identifiering. När en utnyttjad identitet upptäcks behöver det rapporteras till ansvariga myndigheter.

Kopplingen mellan biometriska uppgifter och identitetsnummer behöver stärkas. Ökade krav behöver också ställas på att använda biometriska uppgifter, som till exempel ansiktsigenkänning och fingeravtryck, vid digital identifiering. Det behöver även oftare ställas krav på personlig inställelse och fysiska möten där legitimering sker.

Ytterligare en åtgärd är att kännedomsbedömningar av kunder i den finansiella sektorn görs på ett sätt som i högre grad motverkar utnyttjandet av oriktiga identiteter.

När det finns flera underentreprenörer i olika led blir det också svårt att upptäcka och utreda brottsligheten och det kan vara otydligt vem som slutligen ska betala skatter och avgifter eller ta ansvar för arbetsmiljön. Ibland är det också svårt att fastställa om företaget och arbetstagarna är skyldiga att betala skatt i Sverige. Till exempel ska EU-medborgare som arbetar i Sverige själva meddela det och det behöver ske först efter 183 dagar. Detta är något som utnyttjas av kriminella.

Ett sätt att motverka arbetslivskriminalitet är att se över vilket ansvar beställaren eller huvudentreprenören har eller bör ha för att säkerställa att leverantörer i alla led följer lagar och regler. Andra åtgärder är en generell översyn av regelverket kring utländska bolag och arbetstagare, för att myndigheterna ska veta vilka som verkar i Sverige. Här kan de lösningar som finns i övriga nordiska länder för att tidigt upptäcka och agera mot arbetslivskriminalitet övervägas.

En samlad integritets- och kvalitetssäkrad informationspunkt, som bland annat tillgängliggör beslut och domar, skulle i det här sammanhanget göra det möjligt för privata och offentliga aktörer att bättre kunna kontrollera om företag uppfyller vissa krav som ställs i lagar och andra regelverk.

Systemet för och hanteringen av offentliga upphandlingar har i dag inte tillräckligt stor motståndskraft mot kriminella aktörer. För att genomföra bättre kontroller i samband med upphandling och uppföljning av avtal behöver kunskapen öka och resurser avsättas hos myndigheter, kommuner och regioner. Avtalen måste också vara utformade så att de ger möjlighet att agera när lagar och andra regler inte följs, och uppföljningen av avtalen behöver förbättras väsentligt.

En sårbarhet i sammanhanget är att det ofta är leverantören själv som intygar att lagar, regler och villkor i avtal följs, genom så kallad sanningsförsäkran. Det bidrar till att det i vissa branscher har blivit svårt för företag som följer lagar och regler att vinna anbud.

För att motverka detta behöver tillstånds- och tillsynsmyndigheternas resurser, uppdrag och verktyg ses över så att de bättre kan upptäcka och förhindra ekonomisk brottslighet. Fler offentligt finansierade verksamheter inom välfärden bör också vara tillståndspliktiga och ökade krav behöver ställas på avtalsförhållanden och tillstånd.

För att öka kontrollen över offentligt finansierade verksamheter behöver ytterligare sekretessbrytande bestämmelser införas på bland annat hälso- och sjukvårdsområdet. Möjligheterna att ta del av beslut och upptäckta brister som andra offentliga aktörer har identifierat behöver förbättras.

Genom att öka kunskapen om hur avtal kan utformas och följas upp kan offentliga aktörer i högre utsträckning upptäcka och förebygga brott och andra brister. Det finns också behov av ökad oberoende insyn i bolag som finansieras av offentliga medel.

Möjligheten att kunna rubricera de grövsta formerna av ekobrott som synnerligen grova, till exempel i fråga om skattebrott och bokföringsbrott, behöver utredas. Även högre straffskalor för grova ekonomiska brott bör övervägas.

Med påföljder som är bättre anpassade till brottens allvar ökar också effektiviteten i brottsbekämpningen. Detta eftersom det för med sig utökade möjligheter att använda straffprocessuella tvångsmedel som till exempel häktning och olika former av elektronisk övervakning och avlyssning vid misstankar om brott.