Brottsutredningen

I enklare fall kan det räcka med att utredaren håller ett eller några enstaka förhör medan det i andra ärenden kan röra sig om mycket omfattande utredningsåtgärder, som ibland även omfattar internationella kontakter. Utredningstiden kan därför variera från några månader till flera år.

Vilka utredningsåtgärder som vidtas under en förundersökning kan variera beroende på vilka brott som utreds och vem eller vilka som är misstänkta. Vanligen inhämtar utredaren handlingar från olika håll för att undersöka om de kan användas som bevisning. Det kan röra sig om att inhämta kontoutdrag och analysera vad som hänt på olika konton. Det är också vanligt att bokföring eller andra typer av handlingar tas in och analyseras.

Förhör hålls med den misstänkte och eventuella vittnen. Om det finns en målsägande, det vill säga en person som utsatts för brott, hålls även förhör med den personen. Datorer och telefoner innehåller ofta viktig information och en vanlig utredningsåtgärd är att gå igenom dessa och leta bevis i dem, något som kallas it-forensik.

Läs mer om förhör

Finns det kopplingar till utlandet, kan åklagaren begära hjälp med utredningsåtgärder i annat land. Ibland kan det vara nödvändigt att använda tvångsmedel i utredningen. Det kan röra sig om husrannsakningar, beslag eller tvångsmedel som riktar sig mot den misstänkte personligen, till exempel hämtning till förhör, anhållande och häktning. Det förekommer även att hemliga tvångsmedel används, såsom telefonavlyssning.

Läs mer om bevisning utomlands

De flesta av de brott som Ekobrottsmyndigheten utreder har begåtts i syfte att tjäna pengar. En viktig åtgärd under förundersökningen är därför att undersöka om det finns brottsvinster som kan tas tillbaka från dem som tjänat på brottsligheten. Det kan röra sig om allt från kontanter och banktillgodohavanden, till dyra möbler, smycken, klockor, bilar eller kanske fastigheter som de kriminella har investerat pengarna i.

Läs mer om att återta brottsvinster

Syftet med en förundersökning är att fastställa om ett brott har begåtts och vem som i så fall har begått brottet. Förundersökningen ska också syfta till att hitta bevis för den påstådda brottsligheten. Åklagaren måste även ta med sådan information som talar till den misstänktes fördel, det vill säga sådant som talar för att den misstänkte är oskyldig.

Under förundersökningens gång prövar åklagaren kontinuerligt om det finns anledning att fortsätta utredningen. Om det inte finns bevis nog för att fortsätta utredningen måste förundersökningen läggas ner.

Att utreda omfattande brottslighet kan ta lång tid och vara kostsamt. För att hushålla med de begränsade resurser som finns för att utreda brott och för att hinna med att utreda fler misstänkta personer finns det regler om förundersökningsbegränsning. Åklagaren kan därmed välja att inte utreda vissa brott eller brottsmisstankar för en misstänkt person om det finns andra brott där man bedömer att gärningsmannen kommer att kunna bevisas som skyldig och där straffet för det brottet får anses vara tillräckligt strängt.

Läs mer om förundersökningen

Den misstänkte har i de flesta fall rätt till en offentlig försvarare, en försvarsadvokat under rättsprocessen. Försvarsadvokaten har till uppgift att tillgodose den misstänktes intressen under förundersökningen och den följande rättegången. Det är domstolen som beslutar om en offentlig försvarare ska utses och vem som i så fall utses till offentlig försvarare.

Läs mer om rätten till försvarare

Under förundersökningen råder som regel sekretess, vilket innebär att ingen annan än åklagaren och utredaren har full insyn i vad som händer i förundersökningen. Den misstänkte och försvararen har löpande rätt att få ta del av vad som framkommit i förundersökningen, under förutsättning att det inte kan skada utredningen om uppgiften lämnas ut till dem. Det är åklagaren som avgör vilken information som kan lämnas ut under pågående förundersökning.

Läs mer om förundersökningssekretess

I vissa brottsutredningar förekommer uppgifter som är mycket känsliga. Det kan röra sig om känsliga personuppgifter, affärshemligheter eller vissa uppgifter i utredningen. Det finns regler som gör det möjligt att förbjuda de närvarande att berätta för utomstående om dessa uppgifter: de meddelas ett yppandeförbud. Den som bryter mot förbudet kan straffas med böter.

Läs mer om yppandeförbud

När åklagaren anser att utredningen är klar ska den misstänkte och dennes försvarare underrättas om detta, något som kallas slutunderrättelse. Det finns tydliga regler om hur slutunderrättelsen ska gå till.

Det som åklagaren anser vara av betydelse för att kunna bevisa att brott begåtts och vem som är gärningsman liksom sådana omständigheter som talar för att den misstänkte är oskyldig ska sammanställas i ett förundersökningsprotokoll.

Den misstänkte har i samband med slutunderrättelsen rätt att få del av vad som framkommit under förundersökningen. Hen har också en möjlighet att under en viss angiven tid (rådrumstiden) komma med synpunkter på utredningen och begära att ytterligare utredningsåtgärder vidtas eller att ytterligare material tas med i förundersökningsprotokollet.

Läs mer om slutunderrättelse

När förundersökningen är avslutad, den misstänkte slutunderrättats och tiden för den misstänkte att komma med synpunkter på utredningen löpt ut kan åklagaren väcka åtal eller meddela ett strafföreläggande.

Läs mer om åtalsbeslutet

En förundersökning leder inte alltid till åtal och rättegång även om åklagaren anser att det finns bevis för att brottet har begåtts. Om den misstänkte erkänner att hen har begått brottet och det är klart vad det ska bli för straff, kan åklagaren meddela ett så kallat strafföreläggande.

Ett strafföreläggande har samma verkan som en dom och det antecknas i belastningsregistret (Förklarande text: Polismyndighetens register över alla som fått en påföljd för brott i Sverige.). Skillnaden är att åklagaren inte väcker åtal och att det därmed inte blir någon rättegång.

De straff som kan komma i fråga i ett strafföreläggande är böter eller villkorlig dom. En villkorlig dom kan förenas med böter vilket är den vanligaste påföljden vid ekonomiska brott.

Läs mer om strafföreläggande

Läs mer om dagsböter

Läs mer om belastningsregistret